Det blev den 24-åriga Emma Johansson som blev första svenska kvinna att bryta medaljspärren i ett OS när hon tog sin första olympiska medalj i Peking 2008. Omständigheterna med storm, kyla, hällregn, vurpor och såphala vägar gör att minnet av denna bragd kommer att leva länge. De hala vägarna gynnade henne eftersom hon var en av de absolut bästa teknikerna i loppet.
Taktiken var att ligga lågt till sista varvet, att vara anonym och ligga inbäddad i huvudklungan för att spara kraft. Efteråt hyllade Emma direkt sina lagkompisar Susanne Ljungskog och Sara Mustonen:
– Sara hämtade flaskor och jobbade för oss de första sju milen och gjorde det hon skulle göra. Susanne och jag hade fria tyglar och den som var bäst för stunden skulle få chansen. I dag var det jag och jag är så tacksam för Susannes och Saras hjälp. Det är vi som tagit medalj.
Ju längre loppet fortskred desto mer tilltog regnet och vinden, både Ljungskog och Johansson var aktiva under de två varven uppe runt Kinesiska muren och de var hela tiden med i de främsta leden och hade inga problem att hänga med i de tempoväxlingar som blev. I slutet av den sista backen på det sista varvet gjorde italienskan Tatiana Guderzo ett avgörande ryck, hon var solo under ett par minuter, men en kvartett åkare, däribland Emma, tog sakta men säkert in på henne och hon var till slut infångad. Den stora jagande klungan närmade sig dock oroväckande, men då agerade agerade Ljungskog bromskloss, vilket gav de fem i täten ytterligare härliga sekunder. När det återstod två kilometer stod det klart för Emma att utbrytningen skulle hålla. Återigen var hon smart och tog rygg på Nicole Cooke uppför upploppet.
Brittiskan var dock för stark i spurten, men efter drygt tre och en halv timmes trampande var tvåan i mål en svensk Johansson.
Silvret var en första gradens knall och den första individuella OSmedaljen i cykel sedan en annan Johansson, Bernt, blixtrade till i Montreal 1976.
Emmas egen kommentar till silver-skrällen, direkt i Radiosporten efter målgång: ”Jag förstår inte att de i media inte sett mej som en medaljkandidat”. Inte bara för sjätteplatsen i 2007 års VM utan också för att hon tre gånger på fem starter varit bland de tio bästa under vårens världscuptävlingar.
Efteråt var Emma närmast chockad och hade svårt att ta in verkligheten. På den efterföljande presskonferensen kikade hon då och då – med ett leende på läpparna – ned på medaljen.
Det är, som Mats Olsson skrev i Expressen, ”alltid lika underbart varje gång som knoppar brister, dröm blir verklighet och sagor blir sanna”.
Efter OS-medaljen i Kina etablerade sig Emma i världstoppen: 2009 och 2010 blev hon tvåa i Världscupen och i VM 2010 i Australien tog hon brons i linjeloppet. Fram till 2010 har hon tagit fyra SM-guld.
KÄLLA: Olympiaboken