Uppe i moderklubben Hörnefors IF sågs Bertil som kedjespelare och han provade som sådan lyckan hos IFK Eskilstuna. Han lyckades inte slå sig in i IFK:s anfall utan sökte sig vidare till Degerfors, där broder Gunnar spelade. I DIF stöptes han av tränaren István Wampetits om till centerhalv. Det var ett genidrag. Efter några år kunde stenhårt spelande Bertil dra på sig landslagströjan. I London-OS var han försvarets självklare dominant.
Stormatch lades på stormatch. Både mot Danmark och Jugoslavien åkte han på hårda smällar, men kämpade sig igenom smärtorna. Annars var det mestadels Bertil som delade ut tacklingarna. En match i Köpenhamn 1946 och OS-semifinalen gjorde honom närmast till persona non grata i Danmark.
Totalt 15 A-landskamper (0 mål) 1945–48. Allsvensk med Degerfors IF, 126 matcher (1 mål). Proffs i Italien med Atalanta BC, 76/0 i Serie A.
Bertil Nordahl tilldelades Guldbollen 1948. Brodern Gösta landslagsman (1/0) och allsvensk i IFK Norrköping och IFK Holmsund.
Bertil Nordahl avled i Degerfors.
KÄLLA: Olympiaboken