Alfred Swahn

18 starter och nio medaljer. Hjort- och lerduveskytten Alfred Swahn har förtjänat sin plats i den svenska olympiska historien. Hans nio medaljer kan av svenskar bara matchas av Sixten Jernberg. Låt vara att sex av Alfs medaljer togs i lag (jfr två av Sixtens) och att den Uddevallafödde skytten ”bara” vann en individuell titel.
Alfred följde i sin fars, den legendariske Oscar Gomer Swahns, fotspår och har också vunnit tre av sina medaljer (två guld) tillsammans med fadern. Till skillnad från fadern som tog sina OS-medaljer i grenen löpande hjort så tog Alfred även medalj i trap.

Redan i sitt första OS, 1908, visade Swahn den yngre goda tävlingsnerver. Han kastades in i hjortskyttelaget, enkelskott, och blev med sina 26 poäng bäste svensk. Alfs insats blev helt avgörande. Sverige vann mot enda konkurrenten i tävlingen, Storbritannien, med knappast möjliga marginal – 86 mot 85. Alfred hade kunnat fått en medalj till 1908 i London. Under inskjutningarna på Baisleybanan visade Alfred strålande form och var den i laget som ansågs ha störst möjlighet att konkurrera om medaljerna. Men Alfred fick fel uppropstid från lagledaren och kom försent till start och uteslöts från tävlingen, något som kom att gräma honom under hela hans skyttekarriär. Mảnga år senare berättade han vid en pratstund i paviljongen på Täby skjutbana att han förmodligen aldrig, vare sig förr eller senare, varit i bättre skjutform.

Alfreds Swahns övriga två guld vanns i hemma-OS 1912. Hjortskyttet, enkelskott, ute i Råsunda, inleddes med den individuella tävlingen. Sverige tog fem av de sex första platserna. Den blev omskjutning om segern mellan Alf, lagkamraten Åke Lundeberg och Finlands Nestor Toivonen. Här var Swahn obeveklig, 20 poäng mot tvåan Lundebergs 17. Sveriges överlägsna bredd visade sig också i lagtävlingen. Alfred hade inte sin bästa dag (37), men pappa Oscars 43, Lundebergs 39 och Per-Olof Arvidssons 32 gav totalen 151 och en klar vinst, 19 före tvåan USA.