Vinter-OS är i mål och vi konstaterar att Sverige är bäst i världen – på damsidan. Norge tog flest medaljer, 41 stycken, nytt rekord. Men damernas medaljliga vann Sverige.

I samband med internationella kvinnodagen skriver SOK:s generalsekreterare Åsa Edlund Jönsson om Sveriges historiska resa – från medaljtorka till succé.

Sverige tog noll kvinnliga medaljer på vinter-OS mellan 1972 och 1988. Fem raka vinterspel utan en enda dammedalj. I Milano Cortina 2026 vann svenska damer 15 av Sveriges 18 medaljer – och toppade damernas medaljliga, före Nederländerna, USA, hemmanationen Italien och med Norge först på femte plats.

Hur gick vi från ingenting till världsetta?

Den historiska avslutningen

På OS sista dag kom Sveriges två sista guld. Ebba Andersson vann överlägset den historiska femmilen på skidor – en distans som funnits på OS-programmet för herrar i 102 år men aldrig tidigare för damer. Nästan samtidigt spelade Lag Hasselborg hem curlingguldet i Cortina. Det var lagets andra OS-guld och tredje OS-medalj på tre olympiska spel.

De dubbla gulden satte punkt för Sveriges bästa vinter-OS hittills. Totalt blev det 18 medaljer: åtta guld, sex silver och fyra brons. En fantastisk insats, anförd av de blågula damerna som tog 15 av medaljerna plus guldet i mixedcurling genom syskonen Wranå.

Sverige blev sjunde bästa nation totalt men vann alltså medaljligan för kvinnor. Sverige - världens bästa land på damsidan på vinter-OS 2026!

Medaljtorkan – och förebilderna jag saknade

Jag växte själv upp under den svenska olympiska vintermedaljtorkan. Jag älskade idrott och OS men saknade svenska, kvinnliga medaljförebilder. Jag låtsades därför vara ryska Raisa Smetanina när jag åkte längdskidor i Örnsköldsvik. Jag hade sett henne på tv – hon som vann tio OS-medaljer på fem spel, i en tid långt före Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

I dag behöver få svenska flickor låna sina förebilder från andra länder.

Från ensamma hjältar till ett system

Innan medaljtorkan började på 70-talet hade Toini Gustafsson gjort succé i Grenoble 1968 med två individuella guld och ett stafettsilver. Sedan gick det 24 år till nästa svenska damguld – Pernilla Wibergs storslalom i Albertville 1992. Pernilla vann sedan guld i kombination i Lillehammer 1994 och silver i störtlopp i Nagano 1998. Totalt tog hon tre av fyra kvinnliga OS-medaljer på 90-talet.

Frågan är om vi hade tagit tio längdmedaljer i Val di Fiemme utan att Charlotte Kalla, Sveriges främsta kvinnliga vinterolympier, banat väg under 00- och 10-talet?

Strukturerna bakom framgången

Förutom förebilderna har strukturella insatser spelat en viktig roll för dagens framgångar. Att Sverige tidigt – i internationell jämförelse – verkat för jämställdhet i samhället har påverkat synen på kvinnliga idrottare och deras satsningar, även om många anser att det länge gick för långsamt.

Vi på SOK gör ingen skillnad i satsningar på kvinnor och män. Svensk idrott har förhållandevis jämställda satsningar, framför allt inom individuella idrotter och på idrottsutbildningar som RIG och NIU – något som fortfarande kan ge ett visst internationellt försprång på damsidan.

Men en framgång 2026 är ingen garanti för framgångar framåt. Många länder investerar långt mer pengar i olympisk idrott jämfört med Sverige och ju fler som satsar desto knivskarpare konkurrens.

Damernas OS – inte bara i Sverige

I Milano Cortina tävlades det i fler damgrenar jämfört med tidigare, 50 stycken, och 47 procent av de cirka 2 900 idrottarna var kvinnor – det mest könsbalanserade vinter-OS i historien. Många länder vittnar om att detta på många sätt var damernas spel.

Värdnationen Italien firade bland andra Arianna Fontana som gjorde sitt sjätte – och sista – OS i short track. Hon vann tre medaljer, varav ett guld, och blev första kvinna att ta OS-medaljer vid sex raka vinterspel.

För Frankrike bar skidskytten Julia Simon landets trupp med tre guld och ett silver. I den amerikanska OS-truppen tog damerna fler medaljer och fler guld än herrarna – trots att truppen bestod av fler män. Det var för övrigt sjätte OS i rad, sommar och vinter, där amerikanska damer överträffat herrarna.

Och folk tittar. Damernas hockeyfinal mellan USA och Kanada satte rekordet för den mest sedda damhockeymatchen i USA:s tv-historia med en peak på 7,7 miljoner tittare i förlängningen.

En resa värd att fortsätta

När jag var ung på tidigt 80-tal, fanns det inga svenska kvinnliga medaljförebilder på vinter-OS. 2026 finns det femton. Från Toini Gustafssons ensamma guld i Grenoble 1968 till femton dammedaljer i Milano Cortina. Från en liten flicka i Örnsköldsvik som låtsades vara ryska till en generation svenska flickor som kan välja bland dussintals egna hjältar som Frida, Ebba, Linn, Jonna, Maja, Anna, Sara, Agnes, Sofia, Johanna, Elvira, Hanna, Sandra och Isabella.

Det är en resa värd att fira – och värd att fortsätta investera i.

Åsa Edlund Jönsson, generalsekreterare Sveriges Olympiska Kommitté

FAKTA

Svenska dam- och MIXEDmedaljer i Milano Cortina 2026