Muhammad Ali tänder den olympiska elden vid invigningen av Atlanta 1996. Foto: Bildbyrån.

Publicerad 17 januari 2026

Atlanta 1996

Atlanta 1996 – Mellan tragedi och triumf

Muhammad Alis darrande hand tände den olympiska elden inför drygt tre miljarder tv-tittare – ett av invigningens mest känsloladdade ögonblick. Men spelen i Atlanta 1996 kom också att märkas av tragedi, när en bomb exploderade i Centennial Olympic Park mitt under tävlingarna.

Mellan påträngande kommersialism och organisatoriskt kaos bjöd tävlingarna ändå på stora idrottsögonblick, med Michael Johnsons och Marie-José Pérecs dubbla sprintguld. För svensk del skrevs historia redan innan invigningen, då Gunilla Lindberg valdes in i IOK.

Legendariske tungviktsmästaren Muhammad Ali tände den olympiska elden i Atlanta, själv olympisk mästare i lätt tungvikt i Rom 1960. I Atlanta fick den parkinsonsjuke boxaren en stående ovation i vad som blev invigningens mest känsloladdade ögonblick.

President Clinton förklarade spelen öppnade och en tumskadad J-O Waldner var svensk fanbärare.

De olympiska spelen är världens globalt sett mest uppmärksammade företeelse och drygt tre miljarder tv-tittare följde invigningen. Med sin stora dragningskraft är olympiska spel också ett tacksamt objekt för attentat av olika slag. Natten mot lördagen den 27 juli lades sordin på den olympiska stämningen då en bomb exploderade i Centennial Olympic Park mitt i Atlanta i samband med en rockkonsert. Två personer omkom och drygt hundra personer skadades.

Dådet uppmärksammades med en tyst minut och med flaggor på halv stång, sedan upptogs spelen programenligt.

Bomben som skakade Atlanta 1996

Proffsigt och irriterande på samma gång

Spelen i Atlanta fick beröm för att tävlingarna var proffsigt genomförda och avgjordes på anläggningar som var ändamålsenliga. Tv-produktionen höll också hög klass, men bristande kommunikationer, undermålig resultatservice och okunniga volontärer drog ner betyget.

Kommersialismen var påträngande utanför arenorna och många utomstående störde sig på trängsel och oändliga köer i hettan. Detta parat med den allestädes närvarande amerikanska patriotismen.

Men trots irritationsmomenten var allt genomgående vänligt och fritt från skandaler.

Michael Johnson efter målgången på 200 m. Foto: Bildbyrån.

Bland idrottsprestationer utmärkte sig löparen Michael Johnson som tog guld både på 200 och 400 meter. Han inledde med att springa 400 meter på 43,49 och noterade den största segermarginalen på distansen i OS på hundra år; 0,92 sekunder.

Efter en vilodag var det så dags för 200 meter. När Johnson bröt mållinjen hade han krossat världsrekordet med 34 hundradelar med tiden 19,32.

En motsvarande dubbel svarade fransyskan Marie-José Pérec från Guadelope för. För att besegra svåraste konkurrenten, Australiens Kathy Freeman, på 400 meter krävdes ett nytt olympiskt rekord av Pérec, 48,25.

Finalen på 200 meter blev en kamp mellan Pérec och Jamaicas Merlene Ottey. Ottey öppnade starkast men tio meter från mål var Pérec ikapp och förbi och noterades för 22,12 mot Otteys 22,24.

Efter 17 dagars tävlande var spelen över och IOK-chefen Juan Antonio Samaranch sammanfattade spelen i sitt avslutningstal med orden ”Well done, Atlanta”. Han yppade inte, som brukligt, sina berömda ord ”the best olympic games ever”.

Gunilla Lindberg under OS i Atlanta 1996 då hon valdes in som IOK-ledamot. Foto: Bildbyrån.

Gunilla Lindberg vaLDES in i IOK

Dagen innan spelen började noterade svensk idrott en första olympisk framgång. Gunilla Lindberg, generalsekreterare i Sveriges Olympiska Kommitté, valdes in i IOK. Det skedde vid IOK:s 105:e session i Atlanta och hon utsågs till att efterträda 77-årige Gunnar Ericsson, som trots att han valts på livstid, beslutat att avstå sin plats i IOK-styret.

FAKTA/ ATLANTA 1996

- Programmet i Atlanta omfattade 271 grenar i 27 olika sporter.
- Totalt deltog 10 303 aktiva från 197 nationer.
- Beachvolleyboll var en av de nya OS-grenarna och blev en stor succé både publikt och massmedialt.