Sommaren 1956 gick OS i Melbourne – men hästarna kom aldrig dit. Australiens stränga karantänsregler gjorde det omöjligt att ta in utländska hästar, och hela ryttartävlingen flyttades därför till Stockholm, drygt fem månader före de övriga spelen.

Där, på ett regntungt Stadion, red den tidigare okände sergeanten Petrus Kastenman och hans ratade häst Illuster hem ett OS-guld i fälttävlan som knappt någon hade räknat med – Sveriges första och hittills enda i grenen. Men vägen till OS-guldet var långt ifrån spikrak.

Ryttarolympiaden 1956 i Stockholm kunde inte ha fått en mer rafflande inledning. Tre dagars fälttävlan med ett för allmänheten nytt, svenskt ekipage inblandat i guldstriden: Petrus Kastenman på Illuster.

Petrus Kastenman var militär till yrket, sergeant.. Vid 28 års ålder skulle han bli tilldelad en ny tjänstehäst och presenterades för en vildbasare med nummer 391/51, som gavs namnet Illuster. Med lugn och noggrannhet lyckades Petrus vinna hästens förtroende och kärlek. Ryttarspelen i Stockholm kom att bli höjdpunkten i deras gemensamma karriär.

Men från början var Kastenman bara reserv, och året före de olympiska tävlingarna var han nära att tvingas lämna ifrån sig sin kära häst Illuster. Men så skedde inte. De uråldriga reglerna inom ridsporten som favoriserade höga officerare var på väg att förändras.

Reserven som kallades in – två veckor före OS

I kvaltävlingarna inför OS hade Kastenman blivit uppmanad av sin tränare att spara på krafterna, så att Illuster skulle vara frisk och fräsch till de olympiska tävlingarna. Det höll på att slå helt fel.

Till det uttagna OS-laget i fälttävlan blev Kastenman bara uppsatt som reserv, eftersom hans resultat under uttagningstävlingarna inte varit särskilt övertygande på grund av att han hållit igen.

Det innebar att Kastenman och Illuster ratades i det ursprungliga OS-laget. Men en av de uttagna, Sune Lindbäck, hade börjat tvivla på att hans häst verkligen skulle klara det kraftprov som ett OS innebar. Därigenom kallades den blivande guldryttaren in i laget. Blott två veckor före OS.

Gamla regler i förändring

1955 hade Kastenman och Illuster imponerat och slutat tvåa på Nordiska Mästerskapen. Då var det nära att ekipaget hade skilts åt.

Olympiasegraren i fälttävlan 1952, Hans von Blixen Finecke, var en högre officer än Kastenman och tyckte att hästen såg så lovande ut att han ansåg att han själv borde rida den i stundande OS.

Alla ridgrenar i olympiska spel härstammar från militären. Fram till 1952 tilläts endast officerare och så kallade ”nobla herrar” att vara med. Underofficerare klassades som professionella eftersom de tränade unghästar på arbetstid.

Officerarna valde sedan ut de bästa unghästarna och hade möjlighet att utbilda dem vidare, givetvis på arbetstid. Men tiderna höll på att förändras.

När förbundskaptenen Olle Stahre, tillika Kastenmans tränare, insåg vad som höll på att hända med Illuster så ingrep han. Den gången var det tränarens förtjänst att Kastenmans OS-dröm kunde leva vidare. Den som så när ändå gått om intet, när tränaren bett Petrus att hålla igen under uttagningstävlingarna.

Ryttaren som försvann före dressyren

Fälttävlan består av tre moment; dressyr, terrängritt och banhoppning.

Inför sin första start i OS och det inledande dressyrmomentet var Petrus Kastenman plötsligt försvunnen. Panik utbröt och hela funktionärskåren letade överallt. Illuster skulle ha stallats upp i Solna, 6 km från Stadion. Han tränades därför innan OS att åka i lastbil till banan. Uppstallningen ändrades i sista stund till K1 bredvid Stadion.

Men Kastenman ville inte ändra sina rutiner, utan körde runt en dryg halvmil på Östermalm med hästen. Startiden hade han full koll på.

Petrus Kastenman och Illuster gjorde en stabil insats och lade sig på en tolfte plats efter första dagens dressyr.

Skyfall förvandlade banan till lervälling

Kvällen före den andra tävlingsdagens terrängritt föll 40 millimeter regn. Banan som innehöll 33 hinder och var 7 650 meter lång, förvandlades till lervälling. Vattenhindren blev mycket djupare än planerat. Det var livsfarligt.

Det ökända ”Hinder 22” – ett dike med stock – blev en mardröm. Johan Askers häst Iller, som hade skadats på föregående hinder, bröt nu ett ben och fick avlivas på plats. Det blev den mest uppmärksammade händelsen under spelen.

I de extremt leriga och svåra förhållandena var Kastenman och Illuster ett av få ekipage som klarade terrängbanan felfritt. Hade det varit en vanlig junidag utan regnväder hade Illuster förmodligen varit chanslös mot de engelska och tyska hästarna.

Kepsen som avgjorde tempot

När den avslutande hoppningen skulle avgöras låg Kastenman och Illuster i guldposition, och hade råd med ett nedslag gentemot de två närmaste konkurrenterna. Svensken var först ut av guldkandidaterna.

Fälttävlans banhoppning skulle ridas på en idealtid. För att Kastenman skulle veta hur fort han red ställde sig hoppryttarna Anders Gernandt och Tor Burman vid räcket och signalerade med kepsen: framåt – för fort, bakåt – för långsamt, snett – perfekt tempo.

Det blev två nedslag. Publiken på ett fullsatt Stadion drog efter andan. Plötsligt låg vägen öppen för konkurrenterna.

Men även Stadions gräsplan var vattensjuk och förrädiskt hal. En efter en rev de värsta konkurrenterna bort sig. Största hotet, engelsmannen Frank Weldon, startade sist. Han red drottning Elisabeths häst Kilbarry som inte rivit ett hinder på två år.

Men Kilbarry var också sliten av de hårda strapatserna på Järvafältet. Ekipaget fick ett nedslag och trampade dessutom i vattengraven. Stadionpubliken kunde jublande andas ut. Svenskt OS-guld!

Den okände sergeanten som slog världen

Efter OS-segern i fälttävlan hyllades Kastenman som ”den okände sergeanten” som slog hela världen. För dem som följt sporten var det däremot ingen överraskning. Kastenman tävlade på högsta nivå även i de andra ridgrenarna hoppning och dressyr. Och redan vid Nordiska Mästerskapen hade ekipaget visat bra form.

Som belöning för vinsten fick Petrus den ovanliga äran att bli tilldelad Illuster som ”tjänstehäst med oinskränkt förfoganderätt”. Året efter OS vann Petrus och Illuster även SM och placerade sig i NM och EM.

Illuster avslutade sina dagar 1960 till följd av en strålbenshälta, som börjat visa sig redan redan två år tidigare. Petrus Kastenman lät uppföra en minnessten med inskriptionen ”Illuster – Olympiasegraren”. Den finns utanför det gamla regementet K 3 i Skövde.

Text av Sten Feldreich, SOF.