Alpina OS-guld genom historien

Åtta gånger har svenska alpina skidåkare fått kliva högst upp på den olympiska prispallen och det har inte varit utan drama.

Vi tar dig tillbaka till spelen då svenskarna var snabbast av alla - från Ingemar Stenmarks legendariska dubbelguld 1980 till Sara Hectors känslosamma seger 2022. Häng med!

Stenmarks episka dubbel i Lake Placid 1980

Det började med "Slalomkungen" från Tärnaby. Ingemar Stenmark kom till Lake Placid som världens dominerande tekniska åkare med 14 raka storslalomsegrar bakom sig men också med en besvikelse i minnet från sin OS-debut i Innsbruck 1976. I storslalomens första åk den 18 februari 1980 var han centimeter från en katastrof – tre portar från mål faller han nästan, och hela nationen framför tv-skärmarna i Sverige slutade andas några korta ögonblick. Men på något mirakulöst sätt lyckas Stenmark hålla sig kvar på skidorna, och i andra åket levererade han dagens bästa tid för att vinna med 0,75 sekunder.

Fyra dagar senare väntade slalomtävlingen. Återigen låg han efter när man summerade första åket – denna gång på fjärde plats, 0,58 sekunder bakom amerikanen Phil Mahre. Men Ingemar gjorde som han själv sa i en klassisk radiointervju – ”de ä bar å åk”. Hans andra åk var blixtsnabbt och när tävlingen summerades hade Tärnabygrabben säkrat sitt och Sveriges andra OS-guld med en halv sekund. Att ta två eller fler guld vid samma OS är än i dag endast sju åkare i världen som gjort (Andrea Mead Lawrence, USA (1952), Toni Sailer, Österrike (1956), Jean-Claude Killy, Frankrike (1968), Hanni Wenzel, Liechtenstein och Ingemar Stenmark (1980), Alberto Tomba, Italien (1988) och Janica Kostelić, Kroatien (2002).

Pernilla bryter ny mark på 1990-talet

Sverige skulle vänta i tolv år på nästa alpina OS-guld. Pernilla Wiberg från Norrköping anlände till Albertville 1992 som 21-årig OS-debutant och världsmästare, med "ett tungt ansvar hängande över sig" – Sverige hade aldrig tagit ett OS-guld på damsidan. Efter första åket i storslalom låg hon 0,20 sekunder bakom Österrikes Ulrike Maier, men Pernilla var känd för sina spektakulära andra åk. Med brett leende och avslappnad attityd åkte hon ner och erövrade Sveriges första damguld i alpin skidåkning.

Två år senare, nästan på hemmaplan, med OS i grannlandet Norge, bar "Pillan" återigen hela nationens förväntningar på sina axlar. Sverige hade haft svaga spel, och när kombination kördes den 17 februari 1994 var kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på plats för att heja fram ett svenskt guld. Wiberg låg femma efter störtloppet, men i slalomåket öste hon nedför backen som sista åkare och säkrade guldet med knappa 0,13 sekunder före schweiziska Vreni Schneider. Pernilla satte igång vågen av svenska framgångar på damsidan i alpin skidåkning.

Anja Pärson hittar lugnet i Turin 2006

Anja Pärson från Tärnaby – samma lilla by som fostrat Stenmark – kom till Turin 2006 som regerande världscupsegrare med ett tydligt mål: OS-guld. Hon bar också den svenska flaggan vid invigningsceremonin framför miljarder tv-tittare, och skulle sedan "dansa nedför pisterna" i ett OS som slutade med en rejäl medaljskörd.

Första medaljen kom i störtlopp – ett brons som fick Anja att stråla av glädje, bara 64 hundradelar från guldet efter ett åk där hon nästan föll men lyckades rädda upp situationen.

– Att stå på pallen i ett olympiskt störtlopp har varit en dröm som jag haft, sa Anja efter tävlingen.

Det var kvittot på femårsplanen att från slalom- och storslalomspecialist bli allroundåkare med chans på medalj i alla fem grenarna.

Vid brons nummer två, i kombinationen, var stämningen annorlunda. Anja hade rankat kombinationen som sin största chans till OS-guld, och när det "bara" blev brons var besvikelsen stor. "Sällan har en argare OS-bronsmedaljör skådats", konstaterades det.

Historisk svensk dubbel i PyeongChang 2018

Efter 38 år utan svenskt OS-guld i slalom på herrsidan – sedan Stenmarks triumf 1980 – hände något extraordinärt i PyeongChang 2018. Inom loppet av sex dagar vann Sverige båda slalomgulden, i vad som blev en av OS-historiens mest oväntade dubbelslag.

Först ut var Frida Hansdotter den 16 februari. Vid 32 år hade hon kallats "den eviga tvåan" efter att ha så många andraplatser i världscupen. Inför spelen i Sydkorea hade hon stått på världscup-pallen hela 31 gånger men bara fyra av dem var segrar.

Sex dagar senare var det Andre Myhrers tur. Den 35-årige veteranen från Gävleborg hade genomlidit en mardröm i Sotji 2014 efter att ha legat tvåa inför andra åket men kört ur i en minst sagt underligt lagd bana. I PyeongChang fick han se både storfavoriten Marcel Hirscher krascha i första åket och ledaren Henrik Kristoffersen åka ut i andra åket medan han låg i ledning. Den brutala banan eliminerade 54 av 106 åkare redan i första åket. Myhrer höll nerverna i styr och vann med 0,34 sekunder, och blev den äldste OS-slalomvinnaren genom tiderna.

– Jag har tränat hela mitt liv för en stund som denna, sa han med tårar i ögonen efter sitt efterlängtade OS-guld.

Sara Hectors känslosamma comeback i Peking 2022

Den senaste svenska OS-guldmedaljen i alpin skidåkning är också en av de mest rörande. Sara Hector från Sandviken hade 2015 råkat ut för en karriärhotande knäskada och under rehabåret fick hennes mamma dessutom diagnosen ALS.

Men med hjälp av mental tränare, hårt arbete och mottot "det är i attityden" kom Hector tillbaka starkare än någonsin. Säsongen 2021-2022 vann hon tre världscuptävlingar – hennes första segrar på sju år.

Den 7 februari 2022 i Peking var hon så nervös att hon "knappt kunde äta något hela dagen". Efter bästa tid i första åket såg hon sin ledning krympa i andra åket, men hon höll för guldet med 0,28 sekunder. Det var Sveriges första damguld i storslalom sedan Pernilla Wibergs 1992 – året Hector föddes.