Den 27 juli 1996, en vecka in i de olympiska sommarspelen i Atlanta, exploderade en bomb mitt i folkmassan i Centennial Olympic Park. Det var ett attentat mot ett av spelens mest folkrika samlingsplatser – och ett direkt angrepp på den olympiska idén.

Centennial Olympic Park hade byggts som en öppen mötesplats för besökare under spelen. Till skillnad från arenorna krävdes inget biljett för att ta del av uppträdanden, skärmar och festligheter. Kvällen den 26 juli var parken fylld av tiotusentals människor.

Strax efter midnatt detonerade en bomb i parken som samlade många åskådare och fans. Två personer omkom och många fler skadades.

The games will go on

IOK och arrangörerna samlade sig snabbt efter chocken och deklarerade att spelen skulle fortsätta. Flaggorna på alla olympiska anläggningar hissades på halvstång, och samtliga tävlingar lördagen den 28 juli inleddes med en tyst minut.

IOK-presidenten Juan Antonio Samaranch konstaterade vid avslutningsceremonin: "Terrorattacker har aldrig tidigare förstört den olympiska tanken och rörelsen, och ingen terrorattack kommer heller i framtiden att göra det."

Förövaren – och en oskyldigt misstänkt

Attentatet förblev länge olöst, trots enorma resurser som sattes in i utredningen. Under utredningens gång pekades säkerhetsvakten Richard Jewell ut i medierna som misstänkt – felaktigt. Han hade upptäckt faran och hjälpt till att evakuera parken innan bomben briserade.

Den faktiske gärningsmannen, Eric Robert Rudolph, greps inte förrän 2003 och dömdes 2005. Förutom Atlanta-attentatet hade han utfört ytterligare tre bombdåd i USA.

Del av en större historia

Attentatet i Atlanta 1996 är det senaste tillfället då ett terrordåd direkt drabbat OS-spelen under pågående tävlingar. Det har format hur säkerhetsarbetet kring olympiska spel har organiserats i decennier sedan dess.