Medaljceremonin i fälttävlan individuellt. August Lütke Westhues, USA (silver) med hästen Trux von Kamax, Petrus Kastenman, Sverige (guld) med hästen Iluster och Francis William Charles Weldon, Storbritannien (brons) med Kilbarry. Foto: IOK:s arkiv
När ryttarna tog OS till Stockholm
När Australiens karantänregler satte stopp för OS-ryttarna i Melbourne klev Sverige in och tog över spelen. Den 10–17 juni 1956 samlades 158 ryttare från 29 nationer i Stockholm – och möttes av en bana som ingen var förberedd på, en häst som räddade sin skadade ryttare, och ett guld som avgjordes av motståndarnas misstag.
Läs mer om de olympiska ryttartävlingarna i Järva.
Sommaren 1956 avgjordes en del av OS i Melbourne på helt fel kontinent. Australiens stränga karantänregler omöjliggjorde import av hästar, och det var SOK som tidigt förstod problemet. Redan i november 1953 sökte kommittén ryttardelen av spelen – och när IOK röstade den 13 maj 1954 vann Stockholm stort: 25 röster mot Paris tio och Rio de Janeiros åtta.
Den 10–17 juni 1956 samlades 158 ryttare från 29 nationer på Stockholms stadion och Järvafältet. Totalt besökte 144 000 åskådare tävlingarna. Sverige sände ett lag med höga förväntningar – och infriades mer än väl med tre guldmedaljer.
Sveriges deltagare och resultat
Sverige ställde upp med fullt lag i alla tre grenar, dressyr, fälttävlan och banhoppning.
Banhoppning
Anders Gernandt, Röhäll 32:a ind, DNF lag
Tor Burman, Rouquade 45:a ind, DNF lag
Douglas Wijkander, Bimbo, DNF ind och lag
Fälttävlan
Petrus Kastenman, Iluster 1:a ind, DNF lag
Hans von Blixen-Finecke jr, Jubal, 24:a ind, DNF lag
Johan Asker, Iller DNF ind och lag
Dressyr
Henri S:t Cyr, Juli 1:a ind, 1:a lag
Gehnäll Persson, Knaust 4:a ind, 1:a lag
Gustaf Boltenstern, Krest 7:a ind, 1:a lag

Ryttarna Gösta Boltenstern, Henry Saint Cyr och Gehnäll Persson defilerar efter segern i lagtävlingen vid ryttar-OS i Stockholm 1956. Foto: Scanpix
Dressyrguld med dramatik bakom sig
Henri Saint Cyr vann den individuella dressyren på hästen Juli. Det var hans andra raka OS-guld – han hade också segrat i Helsingfors 1952. Men vägen till guldet var inte okontroversiell.
FEI utsåg fem domare till tävlingen. De kom från Belgien, Tyskland, Chile, Danmark och Sverige. Deras bedömningar skilde sig markant. Tysken hade landsmaninnan Linsenhoff som etta, dansken hade danskan Hartel, och den svenske domaren hade Saint Cyr som klar segrare. Den belgiske domaren – utan egna ryttare att favorisera – placerade den franske ryttaren Jousseaume högst. Endast den chilenske domaren delade förstaplats mellan Saint Cyr och Hartel.
Diskussionerna efter tävlingen var livliga, och två av domarna stängdes enligt uppgift av från internationella uppdrag.
Saint Cyrs guld höll ändå. Han var utan tvekan världens bästa dressyrryttare under 1950-talet. Lagguldet var ännu mer odiskutabelt – och Gehnäll Persson kunde dessutom ha tagit individuell brons om den chilenske domaren dömt mer neutralt.
Kastenman tog ett av OS-historiens mer oväntade guld
Fälttävlans terrängritt avgjordes i regnigt väder inför 40 000 åskådare på Järvafältet. Nattregnet hade förvandlat banan, och hinder 22 visade sig katastrofalt svårare än besiktningen låtit ana. Gyttjan framför hindret skapade otäcka situationer för ekipage efter ekipage.

En ryttare från Argentina föll offer för den leriga och farliga banan i fältritten under Ryttarolympiaden i Stockholm 1956. Foto: IOK.
Värst drabbades Johan Asker och hästen Iller, som bröt benet vid hindret och fick avlivas på plats. Det svenska laget var utslagen ur lagtävlingen. Asker återvände senare till platsen och reste en minnessten med orden: "min trogne kamrat stupade här i olympisk fälttävlan den 13 juni 1956."
Petrus Kastenman red ändå vidare på Illuster – och gick till avslutande hoppning på Olympiastadion med guldläge. Han fick två nedslag, men västtysken August Lütke-Westhüs och britten Frank Weldon fick också två nedslag vardera. Kastenman tog guldet i ett av de mest dramatiska OS-avgöranden för svensk del.

Silvermedaljören i fälttävlan, västtysken August Lütke-Westhüs under fältritten på Ryttarolympiaden i Stockholm 1956. Foto: IOK.
Halla bar sin ryttare till guld
Hopptävlingens bana var svår – av många ansedd som för svår. Hans Günter Winkler från Västtyskland ledde efter första omgången trots fyra fel, men priset var högt: vid det näst sista hindret skadade han sig allvarligt i ljumsken.
Halla hade knyckt till med ryggen för att klara hindret och Winkler åkte på en sträckning som orsakade våldsam smärta. Kunde han alls rida den avgörande omgången? Med smärtlindring – noggrant avvägd för att hålla hjärnan klar – reds den sista omgången. Halla var felfri. Det verkade som om hästen förstod vad som stod på spel.

Hans Günter Winkler på hästen Halla under Ryttarolympiaden i Stockholm 1956. Winkler tog totalt fem OS-guld genom åren, det sista i München 1972. Foto: IOK.
För de svenska hopparna var banan svårare. Anders Gernandt slutade på 32:e plats individuellt med hästen Röhäll. Gernandt blev senare känd som tv:s expertkommentator för hästsport. Med sina karakteristiska skorrande r blev han en av svensk televisions mest folkkära röster. Han kommenterade ridsport i SVT, TV3 och Eurosport i nästan fyra decennier – hans sista OS-uppdrag var Sydney 2000, bara månader innan han avled.