Sylve går "all in" mot Rio

Han skulle egentligen ha dragit sig tillbaka förra året – var det tänkt. Men när det svenska hästhoppningslandslaget kvalificerade sig för OS i Rio tänkte han om. Nu går Sylve Söderstrand ”all in” som både förbundskapten och tränare.

-Jag fungerar bäst då jag har ett hundraprocentigt inflytande och även får jobba ”hands on” på alla områden, säger Sylve Söderstrand.

Svensk ridsport har historiskt varit en pålitlig medaljleverantör i olympiska spel. Och inom hästhoppningen hör Sverige alltjämt till stormakterna. Något som med all önskvärd tydlighet visade sig under VM i franska Normandie då laget kom femma och tillsammans med Holland, USA, Frankrike, och värdnationen Brasilien därmed kvalificerade sig för OS i Rio 2016.

Tufft kval för de okvalade

När alla kval är över ska totalt 60 ryttare från 15 länder göra upp om OS-medaljerna. Nästa kvaltillfälle är Europamästerskapet i tyska Aachen där hopptävlingarna startar i dag.

-Det är ett väldigt tufft kval där endast tre av 22 länder får OS-biljetter. Så visst känns det bra att redan vara kvalificerade och kunna se det som en förberedelse för Rio, även om EM förstås också är ett mästerskap i sig. Men nu vågar vi i alla fall testa lite saker. Det är trots allt OS som är det största och mest prestigefyllda mästerskapet för oss, säger Sylve Söderstrand.

Sköna minnen

Sylve minns med välbehag lagsilvret från OS i Aten 2004. Hans starkaste idrottsminne i karriären – hitills är kanske bäst att tillägga. Förhoppningarna om nya OS-medaljer 2016 är nämligen fullt realistiska sett till det senaste årets prestationer. Utöver framgångarna vid VM i Normandie har de svenska hopparna även visat upp en imponerande stabilitet under 2015 års Nationshoppning. Laget slutade där tvåa i Europa och trea i världen.

Vad är då hemligheten bakom att ett litet land som Sverige kan hävda sig så väl i den hårda internationella konkurrensen? Ett nyckelord är, förklarar Sylve Söderstrand – individualisering.

Struktur i uppläget för varje individ

-Vi har en struktur och en plan ned till varje enskild ryttare. Det innebär konkret individuellt utformade tränings- och tävlingsupplägg för både ryttarna och hästarna. Var och en förbereder sig på det sätt som passar dem bäst. Det handlar om att möta individen där han eller hon är, förklarar Sylve.

-Ytterst är det erfarenheter från tävlingarna som avgör vilken träning som blir aktuell. Och vilka detaljer det kan röra sig om är – just det – individuellt. Tidigare år har vi jobbat mycket med gruppdynamik. Men av lärdomarna från OS i London var att vi också behövde jobba individuellt med mental coaching av ryttarna. Därför har vi nu sedan januari anlitat två idrottspsykologiska rådgivare från SOK. I det tror vi att det ligger en stor utvecklingspotential, fortsätter Sylve.

Gruppdynamiken inte bortglömd

Men den individualiserade mentala rådgivningen betyder naturligtvis inte att det kollektiva helt plötsligt blivit ointressant. Just gruppdynamiken har ju av tradition ansetts vara en viktig framgångsfaktor för olika svenska landslag, och hästhoppningslandslaget utgör inget undantag.

-Vi har en väldigt stor spännvidd åldersmässigt i truppen, från den yngsta ryttaren som är 23 år till den äldsta som är 53. Det är en bra mix av yngre hungriga – kanske lite mer våghalsiga – och äldre, mer rutinerade. En sådan mix av yngre och äldre, män och kvinnor, skapar en bra dynamik i laget och gör att det blir rikare på olika ”inputs”, säger Sylve Söderstrand.