Susanne Gunnarsson

Kanot - Racing

Som Susanne Wiberg gjorde sig Katrineholmskanotisten (född på Örebro BB) tidigt ett namn. Hon var 1980, redan som 16-åring, reserv i truppen till Moskva-OS. Karriären blev lång och successivt jobbade sig den viljestarka och envisa paddlaren fram till en position i världseliten. På toppen av sin förmåga var Susanne kapabel att plocka mästerskapsmedaljer på samtliga distanser från 200 meter upp till maraton.

Den olympiska debuten 1984 slutade med ett silver, men det var ett silver med bismak. Sveriges K-4 hade greppet om guldet, men tappade i slutfasen rytmen två gånger och Rumänien tog sig förbi. Susanne (nu gift Gunnarsson) fick vänta åtta år på nästa pallframträdande i ett olympiskt spel. Den här gången med Agneta Andersson bakom sig i K-2. Paret var i spurten mycket nära att hinna plocka upp tyskorna Ramona Portwich och Anke von Secks ledning – futtiga 12 hundradelar saknades.

Så följde det omskrivna kanotbråket, där gamla vänner blev bittra fiender. Gunnarsson ville sköta VM-uppladdningen 1993 tillsammans med maken Rolf. Det gillade inte landslagsledningen med Monika Svedman i spetsen. På hennes sida stod bland andra Anna Olsson och även Agneta Andersson.

Susanne Gunnarsson ansåg sig mobbad, Agneta Andersson menade att Rolf Gunnarsson var ett irritationsmoment. Konflikten eskalerade öppet i pressen, sprickan blev total mellan de två i silverbåten vid OS 1992.

Inför OS i Atlanta 1996 lyckades förbundskaptenen Kalle Sundqvist med det till synes omöjliga. Han övertalade Gunnarsson och Andersson att sätta sig i samma båt igen. Konflikten dem emellan var långtifrån löst, men duons professionalitet och hunger efter ett guld fick vågskålen att väga över i riktning Lake Lanier, OS-sjön 85 km nordväst om Atlanta.

Där skrevs så ytterligare ett kapitel i den framgångsrika svenska kanothistorien. Precis som 1992 blev det guldstrid mellan Tyskland och Sverige. Men den här gången tog sig Gunnarsson/Andersson förbi. Portwich, nu med legendariska Birgit Fischer bredvid sig, kunde inte svara.

I VM-sammanhang vann Susanne fyra raka guld i K-1 maraton: 1992, 94, 96 och 98. Segern 1994 var remarkabel, vunnen bara någon månad efter att hon fött dottern Mimmi. Dessutom blev det 1998 också guld i K-2 med Åsa Eklund.

I VM sprint erövrade Gunnarsson guld i K-1 5.000 meter 1993. Silver i K-2 200 meter 1995, i K-2 500 meter 1981 och i K-4 200 1998. Brons i K-1 500 1995, i K-2 500 1983 och 95, i K-2 1.000 meter 1998 och i K-4 500 meter 1981. Tillsammans med Agneta Andersson vinnare av Svenska Dagbladets bragdguld 1996.
KÄLLA: Olympiaboken

Fakta

  • Namnändring: tidigare Wiberg
  • Förening/klubb: Katrineholms KK 1984-88, Fagerviks KK, Timrå 1992-96
  • Födelseort: Örebro
  • Född: 1963-09-08

OS-medaljer

Atlanta 1996

  • K-2 500 m

Barcelona 1992

  • K-2 500 m

Resultat

Atlanta 1996

  • 1:a K-2 500 m
  • 5:a K-1 500 m

Barcelona 1992

  • 2:a K-2 500 m
  • 9:a K-1 500 m

Seoul 1988

  • 6:a K-4 500 m

Los Angeles 1984

  • 2:a K-4 500 m

Partners