Nils Karlsson

”Mora-Nisse” var en legend redan under sin livstid och är förmodligen den största skidikonen i Sverige genom alla tider, hans minne kommer att leva långt efter hans tid på denna jord. Efter den aktiva karriären blev hans sportaffär på gågatan i Mora nästan lika välbesökt som Zornmuseet ett par kvarter därifrån. Sin ryktbarhet nådde han främst via sina nio Vasaloppssegrar, som kunde ha varit tio om han inte strax före starten 1944 blivit sjuk. I efterhand har han berättat hur nervös han inför premiären 1943 och fruktade norrlänningarna, som var vana att jobba hårt i skogen. Men den fruktan var grundlös och han vann sin premiär, där förresten systern Elsa var kranskulla. Han vann alla Vasalopp han ställde upp i, utom just 1944 då han snöpligt blev nedåkt på upploppet av Gösta Andersson från Umeå. Han har fortfarande den största segermarginalen i loppets historia, 21 minuter och 17 sekunder (1950).
Det är en allmänt spridd föreställning att ”Mora-Nisse” inte lyckades så bra på den internationella scenen, han vann dock ett OS-guld på femmilen i St. Moritz samt tog en dubbelseger i Holmenkollen 1947 (18 och 50 km) och segrade i ytterligare en femmil 1951. I VM blev det som bäst brons på femmilen (1950). Olympiasegern på hög höjd i Schweiz fick han verkligen kämpa för. Han hade det svårt med den tunna luften. På den inledande distansen, 18 km, fick han inte ut sin kapacitet och slutade bara 5:a, över tre minuter efter segrande Martin Lundström. Detta gjorde att han inte blev uttagen och missade ett givet guld i stafetten. Men ytterligare sex dagar i den tunna luften hade gjort att hans kropp hade acklimatiserat sig lite bättre. Han gick dock medvetet ut mycket försiktigt för att försöka sätta in stöten på den sista milen. Harald Ericson ledde vid alla mellantider men i loppets slutskede tog ”Mora-Nisse” över ledningen och i mål var Ericson distanserad med över fyra minuter.
Nationellt vann han 17 individuella SM-guld (vilket fortfarande är rekord för herrar), 1944 blev han den förste att vinna alla tre distanser i SM vilket han även upprepade 1950, samt att han det året även vann stafetten och alla tre lagtävlingarna för IFK Mora. Erhöll Svenska Dagbladets guldmedalj 1944.
Att han skulle bli skidåkare var naturligtvis inte märkligt med tanke på var han växte upp, men han var i tidiga år också en duktig bandyspelare. Vilket med lite otur kunde ha kostat honom livet. I jakten på en förlupen boll brakade han rakt ut i en vak och fick kämpa för sitt liv i det iskalla vattnet i Österdalälven.
Efter karriären var han ledare för skidlandslaget och banchef i Vasaloppet och senare även ordförande i organisationskommitten.
KÄLLA: Olympiaboken