Bertil Antonsson

”Anton” deltog i fyra olympiska spel och var dubbel silvermedaljör, men karriärens största triumf var VM-guldet i Neapel 1953 då han i finalen i grekisk-romersk stil besegrade den ryska slagbjörnen Johannes Kotkas. Ryssen, 130 kg tung, var världens tungviktskung och obesegrad i 15 år när han ställdes mot ”Anton”, som endast vägde 98 kg. Med publikens stora stöd i ryggen chockade svensken den väldige ryssen. Jagade honom från första sekund och plågade honom med sina specialgrepp, halvnelson och backhammer i parterröverläge. Tre röda domarlampor gav ”Anton” VM-guldet, som i ren glädje slog en frivolt på mattan.
Publiken i Palestra Coni var i extas, samtidigt som Johannes Kotkas, estländare i grunden, låg utslagen på mattan. Senare samma år belönades ”Anton” med Svenska Dagbladets bragdmedalj för VM-guldet i Neapel. Kotkas hade vid OS i Helsingfors 1952, när Sovjet för första gången deltog i OS, imponerat oerhört och vunnit samtliga sina fem matcher på fall. Han ansågs oslagbar men hade nu mött sin överman.
”Anton” började på brottarmattan som 14-åring, han började tävla som 17-åring och ingick ännu vid 47 års ålder i Trollhättans Fyrstadslag i A-gruppen. Han hade en bror och en brorson som också var välkända på mattan, Bengt och Hans, den senare bronsmedaljör i Rom-OS 1960.
Den fria stilen var ”Antons” bästa – trots bragdguldet i Neapel. Han förlorade två OS-finaler, i London och Helsingfors, mycket knappt med domarsiffrorna 2–1. Då förekom ingen öppen poängbedömning, utan tre mattdomare lämnade sina domarröster vid matchens slut.
I hans meritlista finns vidare tre VM-guld, två VM-silver, två EM-guld samt 24 individuella SM-guld, varav nio i grekisk-romersk stil samt 15 i fri stil. Han blev svensk lagmästare med Trollhättans AIK 1964, nyss fyllda 43 år. ”Anton” är nummer tre bland brottningens ”Stora Grabbar”, efter Tomas Johansson och Ivar Johansson.
Efter karriären blev ”Anton” en mycket uppskattad domare och han var under flera år ordförande i moderklubben, Trollhättans AK. Han avled 2006, 85 år gammal.
Källa: Olympiaboken