Bertil Uggla

Bertil Uggla var en stor idrottsprofil. En portalfigur på tävlingsbanorna under 1900-talets första decennier. Senare också något av en tidig mediakändis, då han ledde morgongymnastik i Sveriges Radio med start 16 september 1929 och fram till sin död 1945.
De första stora meriterna kom i friidrott. Solnafödde Uggla var en utmärkt stavhoppare och tilldelades ett ”brons” vid OS i Stockholm 1912 efter att ha klarat 3.80. Medaljfördelningen var dock märklig: guld till vinnaren följdes av två silver och tre brons. Ugglas egentliga placering var fyra.
Efter Första världskriget gjorde sig Bertil Uggla främst bemärkt som fäktare och modern femkampare. På fäktpisten vann han fyra individuella SM i florett och tre i värja. I värja blev han EM-tvåa i lag 1935 och trea året innan.
Men det var i modern femkamp som profilen skulle erövra sin fullvärdiga OS-medalj. Han var långtifrån någon novis när han som snart 34-åring OS-debuterade i grenen. Bertil hade vunnit SM 1921 och var säkert inspirerad av yngre brodern Bengts fjärdeplats i Antwerpen 1920. Bertil Ugglas serie i Paris var jämn och fin: en 4:a, två 5:or och två 7:or. Det räckte med marginal till brons bakom landsmännen Bo Lindman och Gustaf Dyrssen.
Övrigt från den ivrigt energiske Ugglas idrottskarriär: han vann tre SM i stavhopp och satte tre gånger svensk rekord – som bäst 3.82. Han höll hög klass i tiokamp (ett SM-silver), gymnastik, fälttävlan och orientering och var sedd som Sveriges bästa bajonettfäktare.
Även som ledare och lärare gjorde Bertil Uggla svensk idrott stora tjänster. Bland annat som chef för GCI (1945) och som sekreterare i Svenska Gymnastikförbundet (1920–26) och Svenska Fäktförbundet (1925–28). 1928–45 satt Uggla som ledamot i SOK. Hans arbetsförmåga och medryckande stil var berömd.
Otaliga var dessutom Bertil Ugglas engagemang inom den militära idrotten. Arbetsbördan syntes enorm för menig man. 55 år gammal hann så döden ikapp översten.
Inför en tävling i fälttävlan i Linköping gav sig Uggla ut på ett träningspass i Mariebergsskogen i Karlstad. Han kom inte tillbaka från det levande.
KÄLLA: Olympiaboken