Thomas Wassberg

Thomas Wassberg belönades med Svenska Dagbladets bragdguld, men liksom författaren Jean-Paul Sartre gjorde det med Nobelpriset 1964, så vägrade Wassberg att ta emot medaljen. En protest mot att kompisen Sven-Åke Lundbäck inte fått bragdguldet för sina två VM-guld i Lahtis 1978, då juryn istället valt att belöna Björn Borg och Ingemar Stenmark en andra gång.

Med sin något bohemiska men ändå konsekventa hållning blev mannen med rimfrostskägget det svenska folkets man mer än någon annan skidrännare sen ”Mora-Nisses” dagar. Tidigt visste han vad han ville. Pappa Olle tog med pojken de få milen från Lennartsfors till Holmenkollen i Oslo, innan Thomas ens börjat skolan. Just i Kollen är Wassberg den utlänning som åskådarna mest tagit till sina rymliga och varma hjärtan.

Som blyg tonåring kom han till skidgymnasiet i Järpen, Jämtland, 1972. Fortsättning vid idrottsplutonen på I 5 i Östersund och 1976 blev han som 20-åring tidernas yngste svenske skidolympier. Wassbergs meritlista från OS innehåller ytterligare tre guld: 50 km och stafett 1984, plus stafett 1988.
1982 blev han världsmästare på 50 km i Holmenkollen, men karriärens verkliga höjdpunkt kom i Oberstdorf-VM 1987, med två guld och två silver.
Efter en halvskral säsong 1986 stämde plötsligt allt. Han vann tremilen i suverän stil och Sverige vann givetvis stafetten. Han körde sedan lika bra VM ut, dock utan att få något ytterligare individuellt guld. Marco Albarello var sju sekunder före Wassberg på 15 kilometer, och Maurilio de Zolt vann femmilen med 22 sekunders marginal.

På fyra VM-lopp var Thomas Wassberg aldrig sämre än tvåa – mindre än halvminuten från storslam. 1985 tog han även ett VM-silver (15 km) och ett -brons (stafett). Totalt körde han hem åtta individuella och sju stafett- SM samt att han även vann den totala Världscupen 1977. För Thomas Wassberg var skidåkningen väldigt enkel. Han hade inte mycket till övers för moderna tiders fysiologiska exprement. Eller som han sa: ”Vem fan tar pulsen på ett upplopp?”
KÄLLA: Olympiaboken