Thobias Fredriksson

Fredriksson är en utpräglad sprintspecialist med ett högt utvecklat taktiskt sinne och en riktig kämpe med stort K som sina främsta attribut. Tisdagen den 14 februari 2006 tog Sverige tidernas första guld för herrar i den nya OS-grenen sprintstafett.

Enda orosmolnet – men det var inte litet... – var om Thobias skulle hinna bli frisk från sin förkylning i tid. Så sent som veckan före start hade han träningsförbud, samtidigt som reserven Peter Larsson låg efter med träningen. Thobias hade, när det var dags för tävling, stått på skidor i bara fyra dagar efter nio dagar utan skidåkning. Tvärtemot den ursprungliga planeringen fick Thobias nu gå som startman och därmed överlåta slutsträckan till sin dubbelpartner Björn Lind.

Vid växlingen efter den första snabba sträckan låg Thobias bra med i klungan. På den andra kom dock krisen, när Jens-Arne Svartedal satsade för fullt i en långbacke.

– Luckan blev lite för stor, men jag tog igen en del.

– På mitt sista varv var jag orolig, men då lyckades jag få rygg på ryssen Alypov och hängde med i suget. Men det var långt hem, väldigt långt, och jag visste att varenda sekund var viktig.

När Thobias Fredriksson gjort sin del av jobbet, sände han ut Björn Lind 3,3 sekunder efter Norge och sex tiondelar bakom Ryssland. Lind var dock obeveklig på slutstäckan och spurtade ned Tor Arne Hetland. Sju dagar senare följde Thobias upp guldet med ett brons individuellt.

I VM tog han ett guld och ett brons. Han segrade i den totala sprintvärldscupen tre gånger, vann sju VC-segrar, sex individuella SM och fem i stafett. Han är bror till skidåkaren Mathias Fredriksson.
KÄLLA: Olympiaboken