Drugges elfte OS som fysio

Peter Drugge är SOK:s chefsfysio och ansvarar för att sätta upp det medicinska teamets lokaler för den svenska truppen i Tokyo. Det har han gjort sedan Salt Lake City 2002, men han gjorde sitt första OS i Sydney 2000. Häng med på en sjukgymnasts OS-resa som spänner över 21 år.

Peter Drugge kallas kort och gott för Drugge av alla som känner honom. Och det är lätt att lära känna Drugge. Han började sin sjukgymnastbana för 26 år sedan på Artro clinic i Stockholm. När SOK drog i gång stödprogrammet Topp och Talang 1998 så blev Artro navet för att hålla de aktiva friska. På försommaren 2000 fick Drugge frågan att jobba under OS i Sydney av den dåvarande truppchefen Stefan Lindeberg.

- Då kom jag dit som vanlig knegare och hade ingenting med uppsättningen att göra. Det var först inför vinter-OS i Salt Lake City som jag blev anställd av SOK och tog över helhetsansvaret för SOK:s fysioteam och att sätta upp det medicinska teamets lokaler i OS-byarna, säger Drugge.

Sedan dess har han haft ansvaret för att det medicinska teamet ska kunna jobba "smärtfritt" under de olympiska spelen. Drugge har varit fysio på sommarspelen i Sydney 2000, Aten 2004, Peking 2008, London 2012, Rio 2016 och nu Tokyo 2020 samt på vinterspelen Salt Lake City 2002, Turin 2006, Vancouver 2010, Sotji 2014 och PyeongChang 2018.

Från mattläggning till knätejpning

Jobbet som ansvarig innehåller verkligen allt. Drugge kom till Tokyo drygt två veckor innan spelen invigdes och började med att lägga in en heltäckningsmatta i lokalerna där det medicinska teamet huserar. När OS väl drog i gång så har han övergått till sitt normala jobb att vara fysio till de mindre idrotterna som inte har egna fysioterapeuter i sitt team på plats.

I OS-byn i Tokyo har det medicinska teamet de bästa förutsättningarna hittills på över 20 år enligt Drugge. Han berättar att det som avgör är vilka lokaler som Sverige får till sitt förfogande.

- I Sydney hade vi byggbaracker som vi jobbade i och det fungerade helt okej. Men det har varit spel där vi har trängt ihop oss i ett litet vardagsrum, Turin 2006 till exempel, det var ingen höjdare. Här i Tokyo fick vi tillgång till en dubbelt så stor lokal som vi hade tilldelats från början. Så här bra har vi aldrig någonsin haft det, säger Drugge.

Hansens och Rissveds guld sticker ut

Om man frågar Drugge vilka som är hans egna största minnen från de OS han deltagit på så är det två guldmedaljer som sticker ut lite extra, Pia Hansens guld i Sydney 2000 och Jenny Rissveds i Rio 2016.

- Pia Hansen hade jag jobbat med från dag ett under spelen eftersom hon hade ryggbekymmer. Jenny Rissveds var liknande, hon kraschade på träningen tre dagar innan tävlingen och tvingades sy knä och armbåge. Det krävdes en hel del trixande med tejpen för att hitta en lösning som fungerade att tävla med. Att de båda tar guld och att man fått vara med och vara en liten del i att de har haft möjlighet att prestera när det gäller, det känns väldigt roligt, säger Peter Drugge.

Röster om Drugge

- Peter är en fantastisk människa och massör. Han fanns med mig både på OS i Sydney och Aten och han är en klippa. Jag tror inte att jag hade kunnat ta OS-guld utan hans stöd och hjälp i Sydney. Han såg hela tiden till så att kroppen var i toppform innan varje serie. Han inger trygghet och är trevlig och positiv att umgås med. Han är den bästa och massör som jag någonsin har haft. De aktiva i Tokyo ska vara glada att de har honom där, säger Pia Hansen, OS-guldmedaljör från Sydney 2000.

- Drugge är en klippa. Han är väldigt duktig, inte bara på sin proffession utan också på att ha en överblick för hur vi ska få till det för hela det medicinska teamet. Och dessutom så bidrar han alltid till en härlig stämning, säger Peter Reinebo, Sveriges truppchef.

- Jag träffade Drugge första gången när jag själv var aktiv, sedan dess har han följt judolandslaget och tejpat alla våra skavanker. Jag minns en gång i Ryssland 2016 när han tejpade ihop Marcus Nyman så att han kunde ta ett brons till slut. Det var en prestation. Han är duktig på det han gör, och framförallt så känner de aktiva att de kan lita på honom, det är enormt viktigt, säger Robert Eriksson, förbundskapten i judo.