Lasse Fahlén blickar uppåt mot puckelbackarna i Phoenix Snow Park. Foto: Erik Danielsson

Publicerad 8 februari 2018

Ser fram mot fler än nio spel

Lasse Fahlén gör sitt nionde OS och är därmed den mest rutinerade ledaren i den svenska OS-truppen i PyeongChang.

Lasse Fahlén är huvudtränare för det svenska puckellandslaget och har flera gånger varit med som tränare för olika nationers puckellandslag, men det var annorlunda när hans olympiska karriär började 1988 i Calgary, Kanada.

– Det året var puckelpist en uppvisningsgren och då var jag med som åkare. Efter det har jag varit med som tränare för Sverige, Norge, USA, och nu igen för Sverige, berättar Lasse.

Lasse Fahlén följer en av de svenska åkarna under träningen i Phoenix Snow Park. Foto: Erik Danielsson

Även om det är många år sedan han gjorde sitt första olympiska spel känner Lasse att det är sig ganska likt från år till år, förutom att han själv har hunnit bli lite äldre.

­– Det känns ganska lika varje gång jag är på ett OS och jag måste nog säga att det förändrats förvånansvärt lite genom åren. Det är klart att det är mycket mer media och så runt omkring. Framför allt är det mycket mer som händer på TV och alla sociala medier och så.

Walter Wallberg under träningen i Phoenix Snow Park. Foto: TT

Gemenskap mellan sporter gör OS stort

Att åka på ett OS är ofta bland det största för en idrottare, och att ha upplevt nio stycken borde betyda att Lasse har en god uppfattning om vad det innebär att vara på ett av världens största idrottsarrangemang.

– Det är så stort. Hela världen samlas och framför allt handlar det om att vi får träffa en massa andra grenar och nya personer från andra grenar. Du träffar massa andra idrottare både från Sverige men också från andra länder och det skapas vänskap och gemenskap mellan sporterna.

Att vara topp tre på OS är känslomässigt mycket större

Men vad är det då egentligen som gör att de olympiska spelen är så stort för idrottare?

– Att vara topp tre på OS är känslomässigt mycket större än vad det är att komma topp tre på till exempel VM, för OS går bara vart fjärde år. Sen att det är så mycket färre som får åka och uppmärksamheten som tävlingen får gör det också så mycket större och till en helt annan grej att vara på OS, förklarar Lasse.

Kari Traa under kvalet i Salt Lake City 2002. Foto: Tor Richardsen, TT

Kari Traas guld sticker ut

När Lasse blir ombedd att berätta om sitt starkaste OS-minne behöver han inte tänka speciellt länge.

– Lillehammer sticker ut lite extra som ett väldigt bra OS, men störst är nog ändå Salt Lake City för mig. Både att det var ett väldigt bra OS men också känslomässigt eftersom Kari Traa, som var en av mina åkare, tog OS-guld där.

Det är många år sedan puckelpist gjorde debut på OS, och det är sporten som är först ut i tävlingsprogrammet, något som i sig kan ge en speciell upplevelse.

– Eftersom vi tävlar så tidigt så har vi ofta åkt hem när allt är i full gång. Som 2002 när vi var klara i Salt Lake City och hade tagit ett guld satt jag tre dagar senare på Hawaii och kollade på OS och det var väldigt speciellt. Det kändes nästan som att jag inte hade varit där. Det var en märklig känsla.

Lasse Fahlén skickar iväg Ludvig Fjällström under träningen i Phoenix Snow Park. Foto: TT

OS på hemmaplan vore drömmen

Lasse gör sitt nionde OS, men han är säker på att han vill få in minst ett till.

– Det blir minst ett till, men om vi får hem OS till Sverige 2026 ska jag försöka få till två till.

Det är ju en sport som har gjort en tydlig utveckling från att ha varit med som uppvisningssport 1988 till att nu vara en naturlig del av OS-programmet och nu går utvecklingen verkligen uppåt för sporten framför allt i Sverige och då vore det kul att få vara med på hemmaplan, avslutar Lasse.

Partners

Huvudsponsorer, logotyper