Ryttartävlingarna i Stockholm

Ryttartävlingarna för OS i Melbourne 1956 gick i Stockholm på grund av landets stränga karantänsregler.

Sverige vann den individuella dressyren genom Henri Saint Cyr. Segern var inte helt odramatisk i bedömningssporten dressyr. Det internationella ridsportförbundet, FEI, utsåg de fem domarna som brukligt. I Stockholm kom de från Belgien, Tyskland, Chile, Danmark och Sverige.

Domarnas bedömning av de tävlande var inte direkt enhällig och i vissa fall höll de hårt på sina "egna" ryttare. Den belgiske domaren, som inte hade någon egen ryttare att ta hänsyn till, hade den franske ryttaren Jousseaume som etta, tyskan hade landsmaninnan Linsenhoff som etta, svensken hade Saint Cyr som klar segrare. Den chilenske domaren hade Saint Cyr och danskan Hartel på delad första plats medan den danske domaren hade sin egen Hartel som etta.

Domarnas bedömning blev naturligtvis föremål för många diskussioner vilket ledde till att två av dem blev avstängda från internationella uppdrag efter OS.

Om man ska försöka hitta någon rättvisa och försvara Saint Cyrs guldmedalj kan man säga att Saint Cyr och Hartel hade de lägsta platssiffrorna även om kritikerna sade att Saint Cyrs guld berodde på att den svenske domaren hade Saint Cyr som klar segrare.

I backspegeln är nog de allra flesta överrens om att Saint Cyrs guld var välförtjänt. Han var utan tvekan världens bästa dressyrryttare under 50-talet.

Det svenska lagguldet var det däremot inget snack om. Gehnäll Persson kunde till och med ha tagit en individuell bronspeng om den chilenske domaren dömt honom efter en normal mall.

Dramatisk fälttävlan

Fälttävlan blev dramatisk ur många synpunkter. Här tog svenske Petrus Kastenman mycket sensationellt guldet.

Terrängritten är ju den delen i fälttävlan som ska ge det största utslaget och det gjorde den nu också. Banan, och speciellt hinder nummer 22, blev betydligt svårare än alla tänkt sig efter ett ihärdigt nattregn. När banan besiktigades var det ingen som hade några synpunkter på hinder 22 men gyttjan framför hindret ställde till problem. Här hände många otäcka tillbud.

Värst råkade svensken Johan Asker och hans häst Iller ut. Iller fastnade i gyttjan vid hindret och det tog nästan en halvtimme att få loss Iller som man efter detta tvingades nödslakta på plats. För sporten hängde denna del av tävlingen med i många år som ett tungt ok och för det svenska laget betydde det att man var borta från lagtävlingen.

Men Petrus Kastenman hade överraskat alla och inte minst sig själv och hade med hästen Iluster guldläge då den sista avdelningen i fälttävlan, hoppningen, avgjordes på Olympiastadion.

Läget inför hoppningen var följande: Kastenman hade råd med ett nedslag om hans båda huvudkonkurrenter Lütke-Westhues, Västtyskland, och Frank Weldon, Storbritannien, båda red felfritt.

Kastenmann red först av de tre och han fick två nedslag och det såg inte alldeles ljust ut för ett svenskt guld. Men Kastenman och Stadionpubliken kunde till slut andas ut. Västtysken fick också två nedslag och då hade Weldon guldläge. Men hans nerver höll inte utan han fick också två nedslag och då var saken klar - guld till Kastenman!

Svårriden hoppbana

Hopptävlingen blev dramatisk på en bana som var synnerligen svår. Ja, många ansåg att den var alltför svår.

Guldet tog Hans Günter Winkler, Västtyskland, på hästen Halla. Efter första omgången ledde Winkler med fyra fel sedan han rivit på det sista hindret. Rivningen berodde på att Winkler åkte på en svår skada på det näst sista hindret. Halla kom då för nära hindret och tvingades mer eller mindre hoppa jämnfota över hindret och för att klara en rivning knyckte hon till med ryggen och det var då Winkler åkte på en sträckning i ljumsken som förorsakade en våldsam smärta. Helt på egen hand kunde inte Halla i det läget klara det sista hindret. Skulle då Winkler kunna rida den sista och avgörande omgången? Enda chansen för Winkler att ställa upp var att få smärtlindring. En chansning eftersom dosen inte fick vara för stark för att Winkler skulle kunna hålla hjärnan klar samtidigt som den måste vara så stark att smärtan inte hindrade ritten.
Allt fungerade och inte minst Halla fungerade perfekt. Hästen verkade veta att det mesta hängde på henne den här gången. Ekipaget gjorde en felfri ritt och publiken jublade på Olympiastadion.

De svenska ryttarna lyckades inte på den svåra banan. Bäst var Anders Gernandt med en 32:a plats.