Två svenska brons

Inför Londonturneringen hade den svenska brottningen tagit 81 OS-medaljer genom tiderna. Med det är brottningen den mest medaljtyngda svenska idrotten i OS-historien. Medaljer skulle det också bli i London. Två stycken på herrsidan genom Jimmy Lidberg och Johan Eurén. 

Trots en del regelförändringar, som skulle göra brottningen publikvänligare, blev det som vanligt i mästerskapssammanhang en hel del kontroversiella och svårförstådda domslut. 

Ryssland dominerade med elva medaljer. Japan tog fyra guld, tre av dessa i damklasserna. Iran seglade upp i topp av medaljligan med tre guld. 

Jimmy Lidberg gjorde nu som 30-åring OS-debut. Detta efter en säsong kantad av skador. Bland annat en skadad höft som egentligen borde ha opererats. Lägg till detta 260 dagar borta från hemmet varje år de senaste fyra åren. Med det i bakhuvudet var det lätt att förstå den glädje som Jimmy kände och visade efter sitt efterlängtade OS-brons. 

Men vägen till bronspengen var inte rak. Efter en omdiskuterad kvartsfinalförlust mot blivande silvermedaljören Rustram Totrov, Ryssland, väntade återkval. Väl där vann Lidberg sin första match och i bronsmatchen mötte han Tsimafej Dzejnitjenka, Vitryssland. Bronset säkrades genom en ursinnig forcering i matchens sista minuter. 

I tyngsta klassen tog Johan Eurén ett brons. Men många ansåg att Johan skulle ha fått gå en guldmatch i stället. I hans fjärde match för dagen, semifinal mot Heiki Nabi, Estland, var Johan i ledning med 1-0 då esten var på väg att åka på en rullning. Nabi tog det säkra för det osäkra och flydde från mattan. Helt enligt reglerna fick Johan en poäng men efter långa diskussioner blev han av med den. Ihärdiga svenska protester hjälpte inte och efter protest och videogranskning kunde Nabi vända matchen och vinn med 3-1. Obegripligt för många och än en gång hamnade brottningens domare i fokus. 

Johan deppade inte trots semifinalförlusten och var taggad i bronsmatchen mot Joseb Tjugosjvili, Vitryssland. En bökig match som han vann med 3-1. 

Inga medaljer till de svenska damerna

De svenska dambrottarna fick lämna turneringen utan medaljer. Sofia Mattsson var medaljhopp i 55-kilosklassen och inledde också övertygande med två segrar. I kvartsfinalen ställdes Sofia mot Valerija Zjolobova, Ryssland. Efter sista perioden var ställningen 3-3 och ryskan kunde vinna på att hon hade en tvåpoängare och en enpoängare mot Sofias tre enpoängare. Ryskans enpoängare fick hon till skänks sedan en svensk protest blivit avslagen. 

Den svenske förbundskaptenen Fariborz Besarati hade fått utstå kritik från den andra svenskans, Ida-Therese Nerell, tränare för att han gett OS-biljetten i 55-kilosklassen till Sofia. Besarati höll hela tiden en rak linje både före, under och efter OS och vidhöll att han tagit ut rätt brottare. 

Guldet i klassen gick som väntat till mer eller mindre oslagbara japanskan Saori Yoshida med nio VM-guld och två OS-guld (2004 och 2008) på meritlistan. 

För Henna Johansson i 63-kilosklassen och Jenny Fransson i 72 kilo blev det återkval för båda sedan de förlorat mot blivande finalister.  Båda förlorade sina återkvalsmatcher i slutskedet av matcherna.