Toini Gustafsson i Grenoble 1968. Foto: TT

Publicerad 1 januari 2015

Toini glänste i Grenoble

Toini Gustafsson var ett av de stora namnen i damernas längdåkning på sin tid. På OS i Grenoble 1968 vann hon två guld och ett silver.

Toni Gustafsson efter segern i milloppet i Grenoble 1968. Foto: IOK:s arkiv

Toni Gustafsson efter segern i milloppet i Grenoble 1968. Foto: IOK:s arkiv

Inför damernas första lopp, milen, spekulerades det vilt i vem som var favorit till guldet. Finlandsfödda Toini Gustafsson från Värmland och Västerbotten tillhörde förhandsfavoriterna och hon hade ett bra utgångsläge då hon startade sist av toppåkarna. Toini tog greppet direkt och det stod ganska tidigt klart att hon var suverän denna dag. Speciellt som de sovjetiska åkarna inte alls kunde komma upp i samma klass som sina kollegor från tidigare olympiska spel. Toini vann en utklassningsseger med 68 sekunder före de båda norskorna Berit Mördre och Inger Aufles. Barbro Martinsson gjorde sitt fjärde olympiska spel och kämpade sig till en fjärde plats. Således inte en enda ryska i toppskiktet - de var en annorlunda OS-mil.

Toini blev efter segern på milen också en av huvudfavoriterna på den halva distansen. Precis som på milen startade Toini sist av favoriterna men det var den här gången ingen fördel. Hon kunde åka på de båda ryskorna Galina Koulakova och Alevtina Koltjinas tider som nu utkrävde revansch för den inte alltför framstående ryska insatsen några dagar tidigare på milloppet.

Prispallen på 10 km klassiskt i Grenoble 1968. Berit Mördre, Norge (silver), Toini Gustafsson, Sverige (guld) och Inger Aufles, Norge (brons). Foto: IOK:s arkiv

Prispallen på 10 km klassiskt i Grenoble 1968. Berit Mördre, Norge (silver), Toini Gustafsson, Sverige (guld) och Inger Aufles, Norge (brons). Foto: IOK:s arkiv

Det blev en rasande strid om medaljerna där till slut Toini kunde dra det längsta strået och vinna med 3,2 sekunder före Koulakova som i sin tur var knappt tre sekunder före Koltjina. Barbro Martinsson var med i medaljstriden men nu grinade oturen henne riktigt i ansiktet. Hon fick se sig slagen av trean Koltjina med 1,3 sekunder. Två topprestationer av Barbro Martinsson men ändå fick hon inte en enda medalj. De sex främsta hamnade inom en marginal av tio sekunder vilket visar att det var ett riktigt getingbo.

Stafetten för damerna var på förhand en strid mellan Sverige och Sovjet sedan de sovjetiska åkarna visat vad de kunde på halvmilen. Men Norge ville också vara med och slåss om segern. Sverige ställde upp med Britt Strandberg på första sträckan. En sträcka som Barbro Martinsson tidigare haft som specialitet. Tanken var att Toini Gustafsson på den andra sträckan skulle ta igen det eventuella försprång som Sovjet fick och på den tredje skulle kämpen Barbro Martinsson avgöra.

Damernas stafett i Grenoble 1968. Toini Gustafsson växlar över till Barbro Martinsson. Foto: IOK:s arkiv

Damernas stafett i Grenoble 1968. Toini Gustafsson växlar över till Barbro Martinsson. Foto: IOK:s arkiv

Nu gick det inte som det var planerat ur svensk och sovjetisk synvinkel. Norge tog ledningen med 39 sekunder på första sträckan och det hjälpte inte att Toini hade den bästa sträcktiden på den andra sträckan. Toini växlade över till Barbro Martinsson som hade att ta in 16 sekunder på norskan Mördre. Barbro höll på att få kontakt i uppförsbackarna men när det bar utför hade norskan bästa glidet och kunde hålla undan. Det blev ett silver till de svenska damerna och Sovjet fick nöja sig med bronset den här gången.

Lyssna på Radiosportens sändningar

Partners

Huvudsponsorer, logotyper