Gustav Larsson, London 2012. Foto: IOK:s arkiv

Publicerad 1 januari 2015

Cyklingens olympiska historia

Cykelsporten har haft en enorm utveckling under 1900-talet. Landsvägscykling är den äldsta av cykelgrenarna på OS-programmet.

Den första cykeln konstruerades 1817 men det var först 1855 som sporten tog ett rejält kliv framåt sedan engelsmannen J.K Starley konstruerat dagens moderna cykel med två lika stora hjul och kedja.

I slutet av 1800-talet slog cykelåkandet igenom och på OS-programmet fanns den med redan 1896 i Aten. Där körde man två varv på maratonbanan. 1984 kom damerna med på programmet med landsvägslopp och 1996 blev sporten helt jämlik då tempo för damerna introducerades.

Bantävlingar har organiserats i alla olympiska spel sedan 1896 med undantag för Stockholm 1912 då endast ett landsvägslopp arrangerades. Idag körs bantävlingarna i en velodrom där banan har en lutning på 42 grader. Några viktiga årtal i bancyklingen är bland annat 1984 då cyklarna fick ett helt nytt utseende med bland annat ekerfria hjul. Nu täcktes hjulen i stället av en hel karbon-skiva. Fram till och med München 1972 fanns tandem med på programmet. I spelen i Sydney tillkom ett antal grenar. På herrsidan tillkom Kerin, Madison och Olympisk sprint medan damernas tävling utökades med en gren. I London 2012 ersattes poänglopp, Madison och individuellt förföljelselopp av kombinationstävlingen Omnium.

Emil Lindgren i Mountainbikesbanan på Europeiska Spelen i Baku 2015. Foto: Linda Sandgren, SOK

BMX har sitt ursprung i USA där sporten växte fram på 1960-talet i Kalifornien ungefär samtidigt som motocross blev allt mer populärt i USA. 1981 bildades Internationella BMX-förbundet och 1993 gick förbundet upp i Internationella Cykelförbundet. Grenen gjorde debut på det olympiska programmet i Peking 2008.

Mountainbike har också sitt ursprung i USA närmare bestämt i San Fransisco i mitten av 1950-talet. Som tävlingsidrott slog sporten igenom i mitten av 1970-talet och 1996 gjorde den debut på OS i Atlanta.

Partners